Molnen hopar sig i öster

Lars Wedin: Pakten Aukus bör skynda på Sveriges upprustning | SvD

AUKUS, den nya australisk-brittiska-amerikanska försvarspakten kastar om den säkerhetspolitiska spelplanen; också för Sverige. Pakten visar tydligt den amerikanska prioriteringen av utvecklingen i området kring den Sydkinesiska sjön. Den nye amerikanske marinministern, Carlos Del Toro, har sagt att han helt kommer att fokusera den amerikanska maritima strategin på det kinesiska hotet. Brittiska flottan kommer uppenbarligen att öka sin närvaro i området. Resultat: det blir väsentligt mindre amerikansk-brittisk närvaro i vår del av världen!

Frankrike har stora intressen i Stilla havet. AUKUS uppfattas som en dolkstöt i ryggen eftersom man har (haft?) ett mycket nära samarbete med Storbritannien och USA, speciellt inom det marina området. Ett synnerligen viktigt kontrakt om de australiska ubåtarna har plötsligt gått upp i rök. Inga konsultationer hade förevarit – inte med EU heller. Den västliga splittringen är tydlig.

Kina, som sedan länge driver en aggressiv politik i området, reagerade hårt. Det kinesiska målet att åter vara världens centrum senast 2049, hundraårsminnet av inbördeskrigets slut, kräver att Taiwan erövras. Med den ökande västliga närvaron kan tvinga fram ett tidigt agerande. Del Toro var tydlig: “It’s incredibly important to defend Taiwan in every way possible.”

För Ryssland betyder den västliga splittringen och den amerikansk-brittiska prioriteringen av Kina att handlingsmöjligheterna i Europa ökar. Ett gyllene tillfälle för Ryssland att förbättra sin strategiska situation i Norden inklusive Östersjön kan komma plötsligt.

En lite mer djupgående analys visar följande. För det första kommer Australien att få sina nya ubåtar sent. Att skapa kompetens för att bygga ubåtar tar tid – vilket Sverige just nu känner av. Att bygga en atomdriven ubåt är ännu mycket svårare – och de skall enligt uppgift byggas i Adelaide. Det har redan tidigare talats om att den bristande kompetensen skapat problem i utvecklingen av de, trots allt, enklare franska ubåtarna. Australien har heller ingen kärnkraft men planerar skaffa – att rekrytera, utbilda och behålla kompetent personal blir svårt.

För det andra, Frankrike har förvisso reagerat mycket hårt mot USA. Men samarbetet mellan länderna är omfattande; Frankrike är ju USA:s äldsta allierade. De franska och amerikanska marinerna har lång erfarenhet av nära samarbete. Det franska hangarfartyget är interoperabelt med de amerikanska – respektive lands stridsflyg kan operera från båda ländernas fartyg. Detta gäller inte de brittiska hangarfartygen som använder vertikalstartande plan. Under den politiska ytan kommer detta viktiga samarbete säkert att fortsätta – det är i allas intresse. Presidenterna skall tala med varandra redan kommande vecka. Men Frankrike kommer knappast att lita på USA i framtiden.

För det tredje, som franska media skriver, har Frankrike lång erfarenhet av att Storbritannien kan uppträda oförutsägbart. Men även här är samarbetet djupgående. En gemensam insatsstyrka är nästan färdigutvecklad. Länderna har officerare i varandras centrala staber. Brittiska flottan har i alla fall varit beroende av att få låna fransk maskinpersonal eftersom man har ont om egen, kompetent personal.

För det fjärde, Frankrike har stora intressen i Stilla havet – det bor mer än 2 miljoner fransmän i området. Man har under året ökat sin marina närvaro här. Och USA:s oro för Kinas politik delas av Frankrike. Alla har intresse av fortsatt strategiskt samarbete.

Framtiden för den transatlantiska länken är den för oss allvarligaste frågan. Biden delar Trumps uppfattning om att Kina är prioritet ett; han uttrycker sig bara lite mer balanserat. USA:s beslut visar också att man är beredd att köra över en nära allierad utan förvarning. Detta är något Sverige måste ta till sig. Vi är inte ens allierade, vi når på långt när inte upp till ”standarden” när det gäller försvarsanslag (2% av BNP). USA, och därmed Nato, kommer inte till vår räddning i en kris med mindre än att dess ledare anser att en sådan insats skulle vara viktig för USA. Dessutom, om militär hjälp från USA/Nato skall vara effektiv måste den vara planerad och sättas in innan ett krig bryter ut – därefter är det för sent.

Det är hög tid att den svenska säkerhetspolitiken börjar präglas av realism. Vi borde sluta att motsätta oss ett EU-försvar, vi behöver alla vänner vi kan få. Men i slutändan har vi bara oss själva – och kanske våra nordiska grannländer – att lita till. Det är också hög tid att fundera över hur vi skall ställa oss i en uppflammande konflikt mellan USA med allierade och Kina – och hur vill vi att EU skall agera? Kina bryter regelbundet mot svenska politiska prioriteringar som respekten för internationell rätt, rättstatens principer, demokrati och mänskliga rättigheter.

Mot ovanstående bakgrund går den svenska återupprustningen efter den huvudlösa nedrustningen i början av seklet för långsamt! Finansministern kanske borde lägga en del av de 74 miljarderna på svensk säkerhet! Det börjar inte bli bråttom – det ÄR bråttom!

Lars Wedin, kommendör, ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Kungl. Örlogsmannasällskapet och associerad ledamot av franska Académie de marine.

Cela pourrait aussi vous intéresser:

Ni terre ni mer

La guerre en Ukraine domine nos pensées. Comment pourrait-il en être autrement alors que nous sommes nourris quotidiennement d’images choquantes ? Si choquant que nos

Lire plus »